Translate

tisdag 29 september 2020

Vi väntar valpar YESSSS!!

Bästa goa Saga ska bli mamma YESS!!! Så glada vi är ....det känns nästan overkligt att vi lyckades med bedriften att få till denna kullen - men skam den som ger sig ....här är en del av de nya Frostisarna 
Nu ska vi hålla alla tummar och tassar för att allt fortsättningsvis ska gå bra. Det är alltid lite pirrigt. 
Höstvädret idag har varit magisk och vi har njutit allt vad vi orkar och mitt leende på läpparna vill inte släppa 🤣🤣  
God natt alla kära som följer våra äventyr och STORT GRATTIS till de blivande föräldrarna och till mina kära vänner i Schweiz och Italien...detta gjorde vi bra! (Tror minsann att de dansade lite på Allevamento Des Uns et Des Autres ikväll 🤣) 

söndag 27 september 2020

Besökt Danmark

Tid är en bristvara. Därför är det viktigt att fånga dagen innan den tar slut!! 
Att vara hundägare betyder att man kommer upp ur sängen innan man hade tänkt sig och kommer ut i alla sorters väder. SÅ GLAD och tacksam för att få vakna med härliga naturupplevelser. Lite bilder som innehåller Carpe Diem på riktigt! 
Vi var I Danmark på Dansk Schapendoesklubbs ..specialutställning för vår ras! Alltid lika kul att träffa andra Schapendoesnördar 😅 🥰 men såklart var det extra kul att få träffa 2 av Donnas döttrar och deras ägare. Bob och Donna följde med och huvudmålet för Bobs del var att ha kul tillsammans med mamma Donna och syskonen Gigi och Flicka samt att hans skulle avelsbedömas. 
Finaste Bob visade sig fint och fick till en superfin bedömning.

Första gången i "vuxenklass" och i en ålder av 1,5 år var han yngsta killen eller kanske yngst av alla som bedömdes. Det kvittar för han var så go och superglad 💙 17 kg och 46 cm av ren kärlek 🥰 

Flicka - By Frost Amarena deltog i unghundsklass och blev 2a med excellent CK GRATTIS till ägare Hanne Sylvest 👏👏 
Gigi - By Frost Nocciola deltog i öppenklass och blev 1a I klassen med excellent CK och totalt 6a bästa tik - GRATTIS till ägare Janni Malmberg 👏👏 
Båda tävlande även i rally och det såg fint ut fast tjejerna var trötta efter en hel dag i utställningsringen. Det tar på krafterna fast man inte tror det! Men är man 1,5 år så är det extra tufft mentalt. 
Vi fick några härliga dagar med mycket lek, umgänge och samtal med en massa härliga människor och jag njöt av gemenskapen och alla härliga schappar 🥰 
Underbart att kunna träffas och att se tjejerna igen. Dessa dagar kan jag leva på länge! Nu är det natt och jobbet kallar imorgon!

PS Saga mår bra och hennes kropp förändras - snart får vi reda på mer information om vad hon eventuellt har i hennes lilla goa mage 🙏 min lilla bulldozer ❤ 

söndag 20 september 2020

Besök och trädgårdsarbete

Intensiv helg och mysig helg!

Vår trädgård har fått en höstuppdatering. Olivträden och citronträden är flyttat till ett mer skyddat läge. Vi har haft besök av en härlig familj och våra tjejer har fått flätor, blivit tränat och kammat av 2 härliga tjejer. 

Det är en speciell känsla att se barn interagera med våra schappar och deras pappa var en riktig talang när det tränades handling i agilitymoment 👍👍 tack för besöket! 
Det blev även en hel del trädgårdsarbete hos Birgit. Växer flyttades, gamla grävdes upp och nya planterades. Brunchen intogs hemma hos oss efter en underbar morgonrunda på Revingehed - så härligt att kunna sitta ute och äta brunch. På eftermiddagen kom Anders hem efter att ha paddlat kanot i 3 dagar och vi avslutade dagen med en härlig runda vid Vombsjön. 

Så lite vatten i sjön har jag nog aldrig sett. Det känns lite oroväckande att se att naturen ännu inte har återhämtat sig efter den torra sommaren 2018. Jag gillar inte regn men att se att den naturliga biotoper förändrats och att delar dör känns inte ok! Vi hoppas att naturen hittar en balans så att vi kan få ha våra vackra bokskogar och sjömiljö kvar🙏 imorgon väntar jobbet med nya inredningsprojekt som ska planeras..sov gott ...nu är huset städat och sängen kallar! Imorgon ska jag skriva om förra helgens upplevelser...ett reportage om ytterligare ett äventyr - I livet med våra schapendoes!! Natti natt! 


fredag 18 september 2020

Sista dagen i Italien

Att ha goda vänner och krydda det med upplevelser man delar, är som att leva en dröm....snälla väck mig inte!! 

Dagen efter all dramatik var det dags att börja tänka på hemfärd. Som "vanligt" började dagen på det lokala caféet. På något vis smakade kaffet inte starkt längre och bullen jag intog smakade extra god. Samtidigt kändes det lite tungt i hjärtat för nu skulle vi ta avsked och vi skulle återvända till Sverige.

Känns nästan lite oförskämt att vara tung i hjärtat. Saga och jag skulle hem till familjen, men vi skulle lämna vår familj här i vackra älskade Italia/Schweiz. 4 intensiva dagar på resande fot var nästan slut. Jamie och Sagas date var över och det var många och mycket hemma som krävde min närvaro. 
Men jag ville "suga på karamellen" lite till och fysiskt och psykiskt förbereda mig på att återvända hem till vardagen. Saga fick leka med hennes italienska släkt och den (förhoppningsvist) blivande farmodern fantastiska Firefly ❤ en hund som jag älskat sedan jag såg henne första gången 2015.  

En sak som var VIKTIG var att kolla att kärleksparet var okay med att träffas igen efter dramatiken från dagen innan. Så vi bestämde att de skulle få leka. Monika hämtade Jamie och jag Saga och sedan släppte vi dem i olivlunden. 

De möttes nos mot nos och sedan sprang de runt och lekte som att inget hänt. Jamie friade och Saga bjöd upp till lek och sedan sprang de och lekte som 2 nyförälskade. De var så lyckliga och kära att titta på. Jag smygtittade på Monika och Giusi och bådas ögon tindrande och ett STORT leende fanns på bådas läppar. Det var en lättnad att se de 2 helt obekymrad bara lekte. Dramat hade alltså INGEN inverkan och det var SÅ skönt.  
Jag är stolt och tacksam för att denna resan blev möjlig trots pandemin med alla hinder, för allt stöd från familjen hemma och i Italien/Schweiz, från arbetskollegor, kära valpköpare och vänner som följd, stöttat och hejat på oss. 

Nu hade vi gjort allt vi kunnat, det var söndag och efter ytterligare en underbar lunch med mat i goda vänners lag och med den bästa maten från Giusis cucina packade vi bilen och vände hemåt. Gabriele laddade termosen med stark italiensk kaffe ...nu var vi redo!! 

TACK alla som följde oss på resan och som erbjöd oss övernattningsmöjlighet på våran väg genom Europa ...men siktet var på att komma hem så fort det gick trots superdåligt väder från Brennerpasset och hela södra Tyskland förbi Leipzig. Vi körde allt vad vår gamla Volvo orkade - och det var inte "bara" vädert som hotade hemfärden, även COVID-19s mörka "moln" låg över oss ...skulle resan hem bli fri från hinder på grund av smittspridningen som ökat på vår väg??? Sov 1,5 timme fördelat på 2 tillfällen och passerade gränsen till Danmark måndag morgon...svängde in till ett testcenter i Kruså och sedan var det bara att ge järnet, jobbet väntade. Kl 1300 stod jag på jobbet...men jag höll mig för mig själv så gott det gick och med säkerhetsavstånd mm på mer än vad myndigheterna rekommenderar. 48 timmar senare fick jag intyg på att jag var fri från smitta och det vanliga säkerhetstänket infördes. 

Oavsett vad resultatet blir av detta äventyret så är jag GLAD att jag gjorde det. Några säger och tycker en massa ....men de som tycker har inte i mitt fokus eller har mitt intresse, därför gör jag som vanligt min grej!! Men det hade inte varit möjligt utan alla er som förstår, stötter eller tänker som jag - ge järnet nu kör vi!! I dubbelt bemärkelse 😉😉🤣🤣 (utan att ha huvudet under armen).

NU väntar vi med spänning på resultatet - men oavsett, så ångrar jag inget och hoppas av hela mitt hjärta på små nya Frostisar i slutet av oktober. Ha en skön helg!!! Kramiz

onsdag 9 september 2020

Dag 3 ....oväder!!

Min far brukar säga att det alltid finns ett inslag av spänning när jag är i farten.....men ibland hade jag gärna varit förutan!! 

Dag 3 vaknade vi upp till ljudet av ösregn! Vi hade planerat att åka till det lokala caféet kl 0830 för att inta den sedvanliga uppiggande koppen kaffe. Men efter en rastrunda i olivlunden bestämde Giusi, Monika och jag att vi skulle vänta en stund och hoppas på att regnet skulle avta.

Regnet avtog något och vi svängde in på torget och satte oss först inne då allt var blött ute. Tog en kopp kaffe pratade en stund sedan sprack molnen upp och det kom lite sol och vi flyttade ut för att inta ytterligare en kopp. Efter det var vi alla vakna 😉😉 och redo för förmiddagens date.

När vi kom tillbaka till kenneln började det regna igen och vi bestämde oss för att vänta lite med nästa date mellan Saga och Jamie. Himlen var väldigt mörk och efter en timme eller så föreslog Giusi att vi kunde låta hundarna träffas i Geraninos stall så att vi kunde slippa regnet (Geranimo är familjens häst). För mig var det helt ok och vi började gå mot stallet. Jag märkte att Giusi studerade molnen, men tänkte inte så mycket på det. Vi "vikingar" är ju vana vid dåligt väder.....vi kan ju bara bli blöta tänkte jag!!! 

När vi närmade oss stallet blev det uppehåll och vi ändrade snabbt planen och Monika kom upp till oss i olivlunden med Jamie.
Hundarna lekte en kort stund och sedan blev det parning, medans vi satt där med hundarna hördes det plötsligt ett MYCKET märkligt ljud och det började blåsa....ljudet går inte att beskriva och nu började det regna igen. Ljudet blev VÄLDIGT intensivt och det gick inte att avgöra vad det var som lät. Det lät som ett expresståg som kom i 200 km i timmen. Jag såg på Giusi att något var totalt fel ...plötsligt springer hon upp till huset kallar på Gabriele och kommer springade med ett paraply. Jag hann bara tänka åhhh va gulligt av henne och sedan hände något jag ALDRIG har upplevt i hela mitt liv. 

Stora vita tennisbollar föll från himlen och när de träffade marken studsade de högt upp i luften.....jag hann tänka hagel????? Eller ????.....då började Monika säga aj aj aj hon nästan viskade fram orden Giusi försökte skydda oss ned paraplyet. Monika och jag tänkte samma tanke i samma sekund....VI MÅSTE SKYDDA HUNDARNA!! Båda skyddade hundarna med våra kroppar och vi fick för allt i världen vara super lugna så att hundarna inte skulle få panik. De hängde fortfarande fast i varandra, situationen kunde bli farlig för hundarna. Det fanns ingen tanke i mitt huvud som sa att detta var livsfarligt för oss. 

Efter några minuter...jag vet faktiskt inte riktigt hur lång tid det gick, så släppte Jamie och jag lyfte upp Saga på axeln höll henne med rumpan i vädret och huvudet neråt för att skydda det och sedan började jag springa allt vad jag orkade (i blöta sandaler). Monika sprang med Jamie ner till husbilen och jag fram till huset för att söka skydd. Giusi kom snabbt efter mig och vi kom in i huset oskadda. I huset hade Gabriele haft fullt upp med att få in alla djur i säkerhet och stänga alla fönsterluckor, stänga dörrar och rädda vad som räddas kunde. Vi var oroliga för Monika och schappepojkarna!! Var Monika i säkerhet...hur gick det för schappepojkarna hann de i säkerhet??? Lika fort som haglet kom så försvann det och Giusi sprang ner till Monika för att kolla hur det var. Som tur är var allt bra. Monika hade blivit träffad flera gånge i huvudet och på ryggen men annars var det ok. Pojkarna var ok...tack och lov. 

Saga låg i soffan med handdukar runt sig och jag hjälpt Gabriele med det jag kunde. Han var skadat, hans tå och nagel hade spräckts när ett hagel hade träffat foten. 
På bilden ser ni ett hagel som börjat smälta. Då kanske ni förstår hur stora de var. Det var helt vansinnigt och först när vädret lugnat ner sig, insåg jag vilken fara vi varit i och min puls höjdes och tankarna snurrade....DETTA hade kunnat gå VÄLDIGT illa för oss alla!! 
Men hundarna var helt helt lugna ingen panik ingen reaktion överhuvudtaget under och inte efter. Jag är SÅ imponerad över dessa 2 💙❤!!
Oron hos oss människor släppte inte på ett bra tag. Vi fick rapporter från närliggande byar som beskrev att flera hagelskurar va på väg ....snabbt sprang jag upp på rummet och stängde alla dörrar och fönster och försökte ställa bilen på ett mera skyddat plats. Rutorna var hela resten kunde jag inte bedömma. 

När jag kom tillbaka tiil köket visade Gabriele en film från en by som ligger 2-3 km från deras hus....åhhhh nej tänket jag!!! INTE IGEN!! MEN vi kom undan och skuren drog norrut! 

En ny oro kröp fram...en stor del av deras livsverk olivlunden och årets skörd var i fara. Alla träden var fulla av oliver som alldeles strax skulle skördas och ge familjen en inkomst. På marken låg det oliver och smågrenar från alla träd. Skulle skörden och träden klara ovädret och kylan som uppstod på grund av hagelskuren???? Detta året som hade sett så lovande ut ....hur ska det bli nu?? 

Det är så förbannat orättvist först ska människorna i detta området av Italien drabbas hårt av COVID-19 pandemin, sedan den ekonomiska bördan av förlorad inkomster från turismen och nu detta....när ska de få lite medvind??

Plötsligt kändes det så tungt i hjärtat 😥 dessa hårt arbetande duktiga människorna VARFÖR?? Men mitt i alla känslor satte vi oss vid köksbordet tog ytterligare en kopp stark kaffe och Giusi och Gabriele sa vi får se om några dagar och sedan började de mysa med Saga och sakta såg jag ett litet leende på läpparna, för alla var vi i säkerhet och Saga gulliga gulliga Saga var på besök ....
Ovädret drog bort och vi gick och vilade oss en stund för i kväll ville Monika till byn för att äta pizza och så fick det bli...
Gabriele stannade hemma för att hålla ställningarna om ovädret skulle komma tillbaka och Monika, Giusi och jag åt den bästa pizzan jag ätit, drack ett glas vin och pratade i timmar sedan drog vi hem! En dramatisk dag var slut ....all was well in Dogcity.  Men oron för odlingen låg kvar ...


måndag 7 september 2020

Kväll dag 2

Nu är det en vecka sedan jag åter satte min fot på svensk mark ...tiden bara rusar iväg! Det känns som att hösten har anlänt Skåne.
Nu återgår jag till resan till Monzambano Italien....framåt sen eftermiddag började det åska reelt och himlen var svart mot norr och italierna började se lite oroliga ut och tittade upp mot himlen, men det var varmt och solen var framme, det kändes som att ovädret höll sig på avstånd.

Jag hade några önskemål hemifrån om att göra vissa inköp. Jag var inte helt pigg på at shoppa men jag tänkte att det är att dra på sig "rymddräkten" och bege sig mot mataffären - ingen resa till Italian utan att köpa parmesanost och olivolja med sig hem. Olivoljan köpte jag naturligtvis av Guisi och Gabriele då de odlar ekologiska oliver och gör en first class olivolja ...20 liter stod redo i dunkar, men parmesanosten skulle införskaffas i butiken, jag behövde ta ut pengar och jag behövde köpa mat till hemresan så att jag slapp stanna för matintag på vägen hem.

På med handskar, munnskydd och iväg ner till byn.  Inköpen gjordes i rasande fart och bankomaten fick ett snabbt besök all skyddsutrustning dumpades på torget och sedan handsprit på det!! 
När jag kom "hem" var det raka vägen in i duschen och byte av kläder och nu var det kväll. 

När jag kom ner stod kvällsmaten på bordet och vännerna var samlade runt bordet....Alfredo en kär vän som jag inte sett på 3 år hade kommit det blev ett mycket kärt återseende. Alfredo är uppfödare på Shelties. Monika som är en annan kär vän som har 4 schapendoes pojkar boende hos sig, var av en är Jamie, Giusi och Gabriele ..sikket härligt gäng och det blev mååånga goa skratt och mycket prat om lite allt möjligt men såklart även ämnet hund blev ventilerat 😉 
Maten jag säger då bara maten ....Giusi är en mästerkock som lagar allt från grunden och endast de bästa råvarorna hamnar på hennes matbord. Det blev en helvegetarisk middag och det smakade himmelskt. Efterrätten blev en klassisk teramisu som Alfredo hade tillagat...behöver jag säga att den smakade gott😄😄 MUMS!! 
Klockan började bli mycket, kvällen var slut, sängen kallade och snart var det en ny dag. 
Jag somnade med ett STORT leende på läpparna och en mätt mage....TUSEN TUSEN TACK för en fantastisk kväll. En kväll jag kommer att minnas resten av livet! 
Saga hade lekt och myst med de andra hundarna så hon var också väldigt nöjd, suckade och rullade ihop sig under sängen ❤ ...imorgon är en ny dag och det skulle bli ännu en date med fina Jamie 💙

Hoppas att ni som läser får lite av den känslan jag hade vid att läsa om resan och se maten 😊
Ha en skön kväll kram på er! 

Dag 2 Saga möter Jamie

Man säger att en av de starkaste drifterna som finns hos människor och djur är viljan att föröka sig! Hos oss människor så analyseras det/pratas, det köps blommor, bjuds på mat, levande ljus tänds, ljuv musik spelas, man gör lite extra utav klädseln och doften och då kanske....😉😉 för djur är det kanske det samma jag vet inte men ....en sak är säkert det är HELT andra grejer som spelar roll på riktigt!! 

Okay vi vaknade kl 0830 och solen sken från klarblå himmel. Jag trodde nog att jag skulle sova lite längre men nix - in i duschen på med kläderna. Saga fick lite mat i magen och sedan blev det en promenad i olivlunden....VILKEN UNDERBAR morgen det var. Värmen slog emot oss när vi klev ner för trappan och vi möttes av den blivande farmodern (hoppas vi)  Firefly som med en glad viftande svans tog emot oss. Vi gick en runda och mitt leende på läpparna kändes lite fånigt men skit samma ...jag var bara så lycklig för att vara just där just då! 

Giusi och Gabriele kom ut och vi hoppade in i deras bil för att köra till den närliggande byn för att äta frukost. 

Som ni ser på bilden så gäller munskydd även här. Det börjar bli lite mera "normalt" även för mig! 

Att träffas på detta caféet varje morgen är vardag för många i denna lilla byn - här dricker man en liten men MYCKET stark kopp kaffe och äter något litet och gott och efter ca 30 minuter startar dagen för många italienare här. På detta stället pratar alla med alla och man umgås alla över åldersgränser och här känns det som att alla är välkomna, även jag som inte pratar itaienska eller är en naturlig del av gemenskapen. Men jag känner värmen från de jag möter och känner mig som en del av deras gemenskap. Saga är naturligtvis välkommen här och många gullar med henne 😊

Efter en stund och lite uppiggande kaffe drar arbetsdagen igång för de flesta och vi körde hem.

Kände mig fortfarande lite groggy efter den långa resan så jag bestämmer mig för att lägga mig en stund vid poolen för att vila och Saga kröp in under en solsäng 

Efter ett dopp och en stunds vila får jag reda på att Jamie snart är här. Då börjar adrenalinet knacka på igen....och pigg som en lärka en solig dag hoppar jag i kläderna och började förbereda mig...Saga låg och tittade på mig under luggen och undrade kanske,  va är det med dig nu då?? 😅😅

Koppel på och ned för backen skuttade vi ...och där kommer HAN 


Jag vill lova att jag blev KÄR och om inte Saga blir kär i denna pojken DÅ vet jag inte vad jag ska erbjuda henne....007 Mr James Bond himself😅😅😅 nästan 😉😉

Men min lilla tjej har god smak så hon kröp ihop som en katt,  hade hon kunnat spinna hade hon gjort det,  jag lovar...3 snabba dansskutt och glada viftande svansar så var introduktionen slut och parningen var avklarat. Båda var nybörjare men här behövdes inga långa ceremonier, samtal, blommor, levande ljus eller annat...de fattade tycke för varandra och då var den saken klar ....här ser här ni dem leka 

Vi blev alla så glada och det var en fröjd att se dessa 2 tillsammans så gulliga och fina (jag är naturligtvis helt opartisk 😉) - efter parningen blev det vila och sedan inväntade vi kvällens aktivitet som bestod av gemenskap och GOD MAT och GOTT VIN! Detta skulle firas....

Neeej nu blev det sent igen!! Sov gott 

Imorgen ska jag se om jag får tid att skriva om maten och människorna som deltog på middagen

Natti natt!! Fortsättning följer....


lördag 5 september 2020

Dag 1 i Monzambano

När vi anlände Italien skulle man tro att jag störtade rakt ner i sängen...men NIX jag var så lycklig över att vara tillbaka i Italien och återse med mina kära vänner Giusi och Gabriele, så vi satta oss under jasminen som växer över deras uteplats och pratade. Jag ville bara kasta mig runt halsen på dem men det gör man INTE i år!! Vi pratade om resan och Saga fick för första gången träffa hennes "farmor" då hennes pappa även han kommer från Allevamento Des Uns et Des Autres.....finaste Mistral som tyvärr inte finns hos oss längre (han blev 13 år).

Känslorna var stora och många för oss alla - det var som att all anspänning inför detta äventyret och inför att "visa upp" Saga för "farmor" släppte...tankarna gick vad säger hon, vad tycker hon ... är hon nöjd?? Jag ser upp til Giusi som uppfödare och vän, så det betyder mycket för mig vad hon tycker och hon är ärlig!! Där stod jag med Mistrals barn. Mistral som betydde så mycket för hans ägare, Giusi och Gabriele
Bara det att bilder på Mistral är det första man ser när man kommer hem till dem säger en hel del och ger en liten klump i magen.  

Men herregud va Saga blev välkomnad och upptagen som en del av familjen (det är nästan så att tårarna trillar bara jag tänker på det) jag hörde bara BELLA BELLA BELLA!!! WE LOVE HER SHE CAN STAY HERE FOR EVER AND EVER !!! Jag blev SÅÅÅÅ glad av att höra att de älskade henne precis så mycket som jag gör - 
Här ser ni en bild från uteplatsen....den är tagen dagen efter när Saga får träffa Giusis flickor....kl 2300 gick i till sängs och sov GOTT i den sköna sängen! 

Nu är det helg och då blir det pälsvård för mina tjejer ...ha en skön helg och ta hand om er!

Kramis 

 

torsdag 3 september 2020

Innan resan och resan till Italien!

Innan vi drog iväg till Italien fanns det mycket som skulle göras och planeras.

De få som visste att vi skulle iväg var lite oroliga för oss, speciellt mig ....då vi är mitt i en pandemi och norditalien dit vi skulle har varit centrum för spridning av COVID-19 till övriga Europa och har varit hårt drabbat med många dödsfall till följd. 

En period fanns det ingen möjlighet alls att resa dit, då gränserna i Europa var stängda och då var mina förhoppningar om en parning mellan Saga och Jamie helt uteslutet. Efter ett antal månader lättade restriktionerna bit for bit. Det blev många samtal med diverse ambassader och försäkringsbolag...mitt morgonritual blev att börja dagen med att kolla gränsernas öppning och stängning genom Europa ...dagarna gick och Saga började löpa på riktigt och då var det att skaffa sig en färdplan som skulle vara så säker det bara går ....dels för min skull men även för att minimera riskerna för att jag kunde sprida smitta.

Utrustning ala rymdmänniska införskaffades och alla restriktioner för varje land vi skulle passera lästes. 

Färdplanen bestod i var kan vi stanna och kissa och var kan vi stanna och tanka. Jag har sällan besökt så många konstiga ställen i mitt långa liv. Inga toaletter på vägen besöktes och det tankades 1 gång  runt München....annars var vi i bilen, all dricka och mat intogs i bilen och lämnade vi bilen såg jag ut såhär 

Men egentligen såg jag för övriga européer "helt normal" ut, såhär har många miljoner levt och lever i världen detta året . Förutom plastskydden jag hade på fötterna. All utrustning dumpades innan vidare färd och handsprit blev använt innan jag satte mig i bilen för vidare färd mot Italien. 

Resan började kl 22 onsdag 26 augusti när sista progesteronprovet sa kör nu!! VIVA ITALIA here we come 🙏 varje stopp och varje timme fram till Italien var av avgörande betydelse dels för att gränsreglerna kunde bli ändrade och Sagas progesteron steg snabbt. Parningen skulle ske fredag enligt provet ....det började dra ihop sig!! 

Min magkänsla sa fortsatt detta kommer att gå fint ...kl ca 2100 den 27 augusti anlände vi Allevamento Des Uns et Des Autres....kenneln där Jamie är född och där mina kära vänner Giusi och Gabriele bor. De stod med öppen famn och bäddat säng....det var som att komma hem ..
KÄNSLAN i kroppen var överväldigande när jag med endast 1,5 timmes sömn i kroppen fick se dessa underbara människor igen ....detta var min 4-dj resa hit och det känns verkligen som att komma hem! 

Vill ni läsa mera om vårt äventyr/Saga 😉 så kommer det lite mera framöver.

Ha en härlig dag! 

Kram kram

tisdag 1 september 2020

Äntligen!!

Att ha mål är bra, men ibland är vägen mot målet krokigare än vad man önskar!! Men när man kämpat och "krigat" och allt är klart och man kommit helskinnad i mål är känslan AMAZING!! 

Jag är SÅ GLAD att jag inte gav upp och tog "fighten" med livets utmaningar! 

Målet var att åka till Italien för att para Saga....och bara det med pandemin kunne ställa till det reelt!! Parningen har varit planerat länge och jag var inte beredd att ändra på den planen - trots alla hinder!! 

Saga drog ut på löpet och det började krocka med annan planering på jobbet ...men som den obotliga optimisten jag är så tänkte jag hela tiden det löser sig 😉 

Den 27 augusti kl 2200 började äventyret mot Italien för att träffa ZeroZeroSette Aka James Bond ...efter att progesteronprovet sa KÖÖÖRRR!!! Här har ni bilder på finaste Jamie, gissa om jag gillar denna superfina och trevliga pojken?? 🥰🥰🥰 och Saga By Frost Fiore Fortunato Ferrari min lilla busunge ❤ 
Parningarna gick enkelt och smidigt dock ställde en hagelskur till det för oss människor. Hagel på storlek med golfboller och lite till, gör ont när de träffar - ska jag hälsa 🙈. En mera detaljerat beskrivning kommer!! 

Det viktigaste är gjort - alltså parningen mellan Jamie och Saga 💙❤ nu håller vi tummarna för att det blir valpar på Kennel By Frost om ca 2 månader! 

Ha en härlig dag! Jobbet kallar 

Besök

3 veckor med Donnas valpar

Nu bor vi i köket och där trivs vi! Hänger med på allt som  händer, men vilar mest!  Klorna är klippta igen och de är vägda alla...