Mycket att ta igen!

Åter är våra egna hundar på banan igen och det känns skönt. Moa forsätter att utvecklas precis som jag hoppas på men att föda upp hundar är att satsa och hoppas och be trots att jag alltid är noga med mitt avelsarbete så kan allt hända. 

Nu är hon röntgat på höfter och armbågar och allt var I bästa ordning....pyyyy VILKEN lättnad. Hos mig avlar vi INTE på hundar med kända defekter. Nu är vi ett steg närmare att Moa engång kanske ska kunna bli mamma. 

Jag kan nästan inte vänta, men det gäller att skynda sakta hon är bara 1 år och vi har långa väg kvar. Att hennes vårdande gen har gått vidare I avel är säkert. Idag fick Moa leka med en valp från vår senaste kull och med syster Molly. Härligt att se hur hon anpassar leken efter individen. 

Har varit och hälsat på valpar I Danmark. Det är en kull efter By Frost Amarena/Flicka det känns alldeles speciellt. 

3 härliga och tjocka valpar. Mamma Flicka har gott om mjölk och passar de små helt perfekt. 

Kram kram nu är det snart helg och vi ska umgås med vänner och träna hund mm .. kan inte bli bättre 🥰

Ta hand om er 😊