5 år

Tänk att dessa 7 underverk har varit med oss i 5 år?? Vart tog tiden vägen? 

Jag minns när jag och Birgit startade bilen för att köra mot norra Italien. Det känns overkligt att jag vågade ta steget in i uppfödarevärlden. MEN jag hade bestämt mig, skulle Troja bli mamma så skulle det vara med Camelot Des Uns et Des Autres och i mitt regi och så blev det!! 

Vägen till min första kull var LÅÅÅNGT ifrån lätt men med stöd av familj och vänner så gjorde jag det!! 

Det var bara att hoppa ut i det och testa "vingarna"!! I mars månad på sommardäck drog Volvon det tunga lasset min koncentrationen vässades och en  snöstormen drog in över Brennerpasset när vi närmade oss Italiens gräns! Men vi skulle fram Troja höglöpte och det kändes som nu eller aldrig! Vår timing var perfekt vad angår Trojas löp, vädretsmakter skulle inte få stoppa oss!! Men det såg inte lovande ut! 

Snöplogarna dånade förbi oss och lastbilarna kanade baklänges ned för bergen ...och där kom denna dumma dansk och Birgit på sommardäck....folket som hade åkt dit för åka skidor åkte i full fart ned för Brennerpassets branta upplysta backar och där kom vi TOTALT oförberedda på sommardäck 🙈, men fram skulle vi och vi gled in i spåren bakom de tyngsta lastbilarna och det var bara att ligga i 2ans växel genom hela passet. 30 minuter efter att vi passerat passets topp stängdes det! 

Väl inne i Italien och på låg höjd blev vädret bättre och jag kunde andas i mera normal takt och ta några djupa andetag. 

Och som att dramatiken i passet inte var nog, så kom vi inte fram till kenneln då en trafikolycka stoppade oss. Klockan började bli mycket och vi var trötta och på helspänn. Gpsen ville inte samarbeta och det var väldigt mörkt och fast jag varit i samma område i augusti året innan (åkte dit för att besöka kenneln, Camelot och deltog i World Dog Show) kunde jag inte hitta rätt. Vi hade tur, Giusi och Gabriele satt uppe och väntade
och Gabriele kom och guidade oss den sista biten....min hjärna kokade och var så trött, men samtidigt var jag HIMLA GLAD att vi var framme. Sängen var bäddat och återsynet med familjen i Italien var enorm!! We DID it!! 

Nästa morgon kom vi ner för trappan mötte Camelot och Annas pappa som rest från Undines till Monzambo ...medans vi hälsade på varandra hade hundarna redan hittat varandra och det tog max 1 minut och då var det klart....och äventyret hade ingen återvändo VILKEN TUR för mig och alla underbara familjer och hundar som kommit till världen på kenneln I Sjöbo 🥰 

Och även för avkommorna från denna unika kombinationen. 

Tack till alla er som förvaltar arvet efter Camelot och Troja ❤ och STORT GRATTIS "mina" underbaringar ...Ni kommer för alltid att finnas I mitt hjärta 🥰

Älskade "pälsbollar" 💞 tacksam för att ni finns!