Efter jobbet på fredagen packades bilen för en resa söderut. Moa höglöpte inom kort tid och veterinären sa parning söndag. Resan började kl 21 efter att ha lämnat Figlia och Donna hos Marie-Luise. Planeringen möjliggjorde våra stopp på vägen ner till södra Frankrike och såg till att säkra vår långa resa.
Resan gick bra, Volvon spann som en katt och fick "sträcka på benen" och tog oss från Sverige, genom Danmark, en del av Tyskland, del av Holland, genom Belgien och in i Frankrike. Jag var lite nervös när gpsen visade att vi skulle genom Paris ....och det med all rätt! Jisses som vårkänslorna gjorde folket i Paris intensiva och sugna på att köra motorcykel i MYCKET tät trafik. Men en hand på styret, en hand som dunkade på bilarna (för att markera att vi i bil skulle flytta oss ....vilket inte var möjligt) drog de iväg som i en slalombacke i hög hastighet och körde mellan bilarna. Det har en surrealistisk upplevelse och jag tänkte DETTA gör jag inte om, jag såg inte en bil utan krockskador och såg flera aggressiva motorcyklister. Men vi klarade det och Moa bara tittade ut på eländet och tog det med ro... trots att stressen var påtaglig för mig.
Väl genom Paris drog vi längre söderut och med ett stopp på en vårmarknad och lite shopping, var vi redo för att dra längre söderut. Nu var det lördag natt och vi lagde oss till ro på ett underbart hotell och sov gott till ljudet av vågorna från Atlanten.
Nästa morgon bjöd på en fantastisk promenad längs havet, frukost utomhus och sedan var det dags för mötet med Newton. Moa och jag var redo och jag längtade tills att få träffa honom och hans ägare.
Gissa om jag blev kär? En glad, snygg, trygg och mycket trevlig kille hoppade ur bilen och mötte Moa. De lekte en liten stund och efter leken var parningen över. De var så gulliga tillsammans 💙❤️.
Måndag var det dags att börja planera vår resa hemåt men innan vi åkte kollade jag väglaget och vädret norrut och varningarna avlöste varandra.... det skulle komma mycket regn och vissa floder vi skulle över varnade för översvämningar. Vi träffade Newton på morgonen och sedan drog vi norrut. Fylld av fantastiska möten med människor på vår väg och fylld av förhoppningar på en blivande kull började vi köra norrut. Vi passerade 2 floder som var översvämmade och mötte ett intenisvt regn som varade från Paris (som vi denna gången körde runt) till Hannover i Tyskland. Med stressen i halsen började jag oroa mig för att inte hinna till Sverige innan onsdag morgon. Men vi lyckades med detta också ...
Onsdag morgon var jag redo för jobbet igen med lite "jetlack".
Nu hoppas vi på att Moa är dräktig. Tack till Newtons ägare och hans uppfödare för uppbackning och för att vi fick komma 🥰