Förberedelserna

Nu är det inte lång tid kvar innan valparna är här! Det är alltid blandade känslor. I min värld kommer alltid mammahunden som nr 1 och som nr 2 kommer valparna. Tiken utsätts för en stor belastning genom att föda (vilket är naturligt - men ändå!!). Vi utsätter våra älsklingar för risker och har genom vår logik och kärlek valt åt dem.

Därför är det alltid en utmaning som blir påtaglig när födsel är nära. 

Valprummet är klart och allt är städat, valpningsgrejer ligger framme, vi är redo.  "Hundrummet" är från och med nu reserverat till Moa och mig. 

Idag hann vi även med att ta hem trädgårdsmöblerna DET är ett riktigt vårtecken och igår kunde vi torka tvätten ute, samt sitta ute och fixa med diverse småsaker som behövdes grejas med. 

Moa är fullt nöjd med många korta rundor i kvarteret, men vi kan ju alltid lossas att vi är i Holland 😉 

Hoppas att ni också har fått känna av vårvärmen och njuter i det fina vädret. Idag ska vi bara slappa eller kanske plantera lite vårblommor vi får se vad dagen bjuder på. 

Nu vilar vi lite efter dagens första promenad och första måltid. 

Ha det! (Som man säger i Norge😉)

Trotsade vädret för lite semester

Trots att väderprognoserna visade att vädret inte skulle bli optimalt drog vi iväg på en liten mini semester med husbilen över påsken. Vi insåg att detta nog blev sista chansen att njuta husbilen en lite längre tid innan valparna föds.

Första natten stannade vi I Persköp på en härlig ställplats men vädret var blåsigt, kallt och regnigt. Detta stället kräver nästan bättre väder. Det finns mycket att göra men aktiviteter är roligare i bättre väder. 

Vädret skulle bli bättre mot västkusten och då drog vi iväg dit. Anders ville absolut till Ullared på vägen. Ett ställe som mitt nervsystem absolut INTE är kompis med 🤣🤣 men jag anpassade besöket efter mitt nervsystem och då blev besöket mycket kort. Anders höll på där en längre tid medans jag och tjejerna njöt av solen på parkeringen. 

Efter besöket körde vi till Buahamn där Anders bastade. Hundarna och jag gick promenader i den vackra naturen, lagade mat och slappade. 

Fortsatt visade det sig att västkusten skulle ha bäst vädert och vi drog norrut genom Göteborg, via Tjörn till Orost och Henån. På vägen ringde jag en kär vän som bor på Tjörn och vi bestämde träff. 

Väl framme fick vi konstatera att det var överfullt på ställplatser vid Henån men vi hittade en alternativ plats där vi fricampade och det blev hur bra som helst. 

Givetvis blev det en räkmacka på nyfångade räkor. Är man på västkusten så är man! 

Det blev eftermiddagsfika och att njuta av den vackra naturen, vänskap och det fina vädret. 

Kvällen och natten var magisk. Vindstilla och hyfsat varmt. Vi somnade gott! 

Det blev även ett litet äventyr på klipporna där hundarna fick spring och roa sig. 

Så skönt att hundarna bara anpassar sig och hänger med. 

Dagen efter skulle vädret blir sämre och vi försökte hitta aktiviteter som skulle passa alla. Men regnet låg tungt och det började blåsa. Vi beslutade att ta en spa-dag. På måfå letade vi efter något som verkade lovande och hittade detta stället 

Och VILKET BEMÖTANDE och VILKET ställe Strana är verkligen ett suveränt ställe som kan rekommenderas. Nu började de varna om en kraftig storm som skulle anlända västkusten inom kort och vi drog in mot fastlandet och söderut. Vi hamnade i Majafors på ställplatser Den sovande elgen och där var det VERKLIGEN lugnt och vackert. Efter 1 övernattning bestämde vi att avsluta vår minisemester då vädret bara skulle bli sämre. 

Väl hemma städades husbilen ut för att vara redo för nästa tripp. 

Det kändes helt rätt för alla att landa och förbereda inför det som komma ska. Moa är VERKLIGEN rund och tung. Det oroar mig lite, men det blir som det blir tur att Moa är på gott humör, äter som en häst och verkar nöjd med hennes tillstånd. Hennes största problem just nu är att hon har svårare att göra hennes snurror 😂😂 magen är i vägen. 

Det blev tid för en liten konstrunda med restaurangbesök som avslutning på vår minisemester. 

Nu är det helg igen! Huset "stängs ner" för besök efter ca 13 imorgon. Vi är på väg in i en mycket lugnare tillvaro i väntan på valparnas ankomst. 

Ha en fin helg! 

Helle och co 

Så glada vi är Moa är dräktig! ❤️

Igår var jag på ultraljudsundersökning med Moa. Trots att jag sett tydliga tecken på att hon är dräktig så är det skönt att få det bekräftat. Vågen visade att hon inte gått upp i vikt vilket gjorde mig lite nervös ...och tankar kring om har hon lurat mig, dök upp!  Men jag var så säkert på att det fanns valpar, men för en kort stund blev jag osäker på mina egna observationer och magkänsla. Efter en "frisering" av magen dröjde inte många sekunder innan veterinären hittade flera valpar i magen på Moa. 

Goa, energiska, snälla och fina Moa ❤️ vilken glädje jag fick i kroppen och det var UNDERBART att meddela de som hoppas på en valp nu i sommar. 

Nu håller jag alla tummar och tassar för att resten av dräktigheten och förlossningen går smidigt 🙏 

Att tänka sig Newton och Moa, ska få en kull! Det känns alldeles underbart och jag längtar tills att huset åter ska vara platsen för de första veckorna i valparnas liv 🥰. Vilket privilegium och att få välkomna nya individer av rasen Nederlandse Schapendoes ❣️ resan till södra Frankrike var inte förgäves! 

Vi hörs framöver! 

Ha det fint ...nu ska jag klappa mage 🤣

Härligt väder och husbilen förbereds

Många vårtecken syns trots att vi vet att det oftast kommer ett bakslag. Men vi njuter av varje solstråle som träffar oss. Det efterlängtade ljuset och den snöfria marken är MYCKET välkommen efter en lååång, snörik och mörk vinter. 

Just nu syns massor av tecken på att naturen håller på att vakna efter vintervilan.

Soluppgångar som är magiska med ett par glador som cirklar, naturen bjuder på ett tranpar som spankulerar på deras mellanlandning, och rådjuren betar och tittar nyfiket på oss när vi passerar. 

Här hemma börjar vi ta emot besök av potentiella valpintressenter och idag kunde vi sitta ute och fika. Det blev ett härligt möte med en förhoppningsfull familj. 

Moa mår fint! Hon är något lugnare, något mindre lekfull, något mera kontaktsökande och något illamående de senaste dagarna allt tyder på att vi förhoppningsvist snart ska få valpar I huset igen, men än är jag inte 100% säker och är som vanligt en försiktig "general", naturen har sin gång och jag med flera får rusta oss med tålamod. 

Imorgon vänter ett nytt besök! 

Spännande tider med många samtal och möten med nya och gamla bekantskaper. 

Husbilen är hemma igen och i eftermiddag började vi preppa och städa bilen inför den kommande säsongen. Det ska underbart att ta en runda och bara njuta av friheten och lugnet. 

Ha en fin helg alla 🥰

Vår i Skåne

Våren är verkligen på väg till Skåne. Idag gick vi en härlig promenad vid Vombsjön, ett av mina favoritställen och hundarna älskar att att springa och dofta på allt. Vi börjar ana vad som väntas denna våren. Men en sak är säkert, vi går mot ljusare tider.  

Det har varit en hård vinter med massor av snö och många minusgrader. Vet inte hur ni känner? Men min kropp är i seriöst behov av att vi snart ska slippa kylan, få flera ljusa timmar på dygnet och att snön inte återkommer (denna morgonen hade vi snöblandat regn 🤮). 

Tänk att kunna springa runt i trädgården på bara ben och med en nyfiken valp som följeslagare...vad kan vara bättre? 

Nu tar jag begivenheterna i förskott, men åhhh va jag längtar till att värmen åkerkommer och att våren är här för att stanna.... och att valpar åter intar vårt hem. Men vi får se vad Moa gömmer på i magen om det äns finns något!! Jag börjar tolka in både det ena och det andra men jag vet också att naturen har sin gång och tålamod och uthållighet är en uppfödares utmaning nr 1 genom hela kennellivet, något som jag inte riktigt lärt mig än 🤣🤣 nyfiken som jag är 😉 och i behov av kunna planera 😂 men jag får helt enkelt träna på att vara i nuet och bara drömma 🥰 

Hoppas att ni får en fin helg. Vi har tvättat bilar och fixat med lite andra måsten, men försöker också vila upp oss efter diverse förkylningar som vi burit runt på den senaste tiden. Imorgon kommer Herman (en av Moas söner)  på besök, men hans mamma och resten av flocken får hållas undan så att vi inte riskerar något. 

Ha det! 

Helle och co 

Åter en fantastisk resa med möten med härliga människor och våren i Frankrike

Efter jobbet på fredagen packades bilen för en resa söderut. Moa höglöpte inom kort tid och veterinären sa parning söndag. Resan började kl 21 efter att ha lämnat Figlia och Donna hos Marie-Luise.  Planeringen möjliggjorde våra stopp på vägen ner till södra Frankrike och såg till att säkra vår långa resa. 

Resan gick bra, Volvon spann som en katt och fick "sträcka på benen" och tog oss från Sverige, genom Danmark, en del av Tyskland, del av Holland, genom Belgien och in i Frankrike. Jag var lite nervös när gpsen visade att vi skulle genom Paris ....och det med all rätt! Jisses som vårkänslorna gjorde folket i Paris intensiva och sugna på att köra motorcykel i MYCKET tät trafik. Men en hand på styret, en hand som dunkade på bilarna (för att markera att vi i bil skulle flytta oss ....vilket inte var möjligt) drog de iväg som i en slalombacke i hög hastighet och körde mellan bilarna. Det har en surrealistisk upplevelse och jag tänkte DETTA gör jag inte om, jag såg inte en bil utan krockskador och såg flera aggressiva motorcyklister. Men vi klarade det och Moa bara tittade ut på eländet och tog det med ro... trots att stressen var påtaglig för mig. 

Väl genom Paris drog vi längre söderut och med ett stopp på en vårmarknad och lite shopping, var vi redo för att dra längre söderut. Nu var det lördag natt och vi lagde oss till ro på ett underbart hotell och sov gott till ljudet av vågorna från Atlanten.

Nästa morgon bjöd på en fantastisk promenad längs havet, frukost utomhus och sedan var det dags för mötet med Newton. Moa och jag var redo och jag längtade tills att få träffa honom och hans ägare.

 

Gissa om jag blev kär? En glad, snygg, trygg och mycket trevlig kille hoppade ur bilen och mötte Moa. De lekte en liten stund och efter leken var parningen över. De var så gulliga tillsammans 💙❤️. 

Resten av söndagen bestod av återhämtning och sightseeing 

Måndag var det dags att börja planera vår resa hemåt men innan vi åkte kollade jag väglaget och vädret norrut och varningarna avlöste varandra.... det skulle komma mycket regn och vissa floder vi skulle över varnade för översvämningar. Vi träffade Newton på morgonen och sedan drog vi norrut. Fylld av fantastiska möten med människor på vår väg och fylld av förhoppningar på en blivande kull började vi köra norrut. Vi passerade 2 floder som var översvämmade och mötte ett intenisvt regn som varade från Paris (som vi denna gången körde runt) till Hannover i Tyskland. Med stressen i halsen började jag oroa mig för att inte hinna till Sverige innan onsdag morgon. Men vi lyckades med detta också ... 

Onsdag morgon var jag redo för jobbet igen med lite "jetlack".

Nu hoppas vi på att Moa är dräktig. Tack till Newtons ägare och hans uppfödare för uppbackning och för att vi fick komma 🥰

Håll tummarna 🍀